måndag 23 augusti 2010

Nu vet jag vad som hände med ♥ den 11/6-10!




Fick ett samtal från Filips ♥ läkare på Östra. Det var ett fint samtal om min ♥ prins, Så nu vet jag vad som hände med ♥ den 11/6-10. Det var alltså en början till lunginfemation igen som han ej klarade och att Filips lungpulsådren brast, Men de som är bra är väl att vi (Jag och Mamma) inte kunde förhindra hans plötsliga o hastiga bortgång, Åker ner till Göteborg och Östra och träffar ♥ läkaren, den 9 Sep. Tar två flugor i en smäll ska endå ner då och ha styrelsemöte med 22q11. Jag ville ju inte alls veta obduktions svaren från början. Men jag har sagt OM ja vill veta så är det just från Filips ♥ läkare och de fick ja ju så det va skönt på sitt sätt. och hon är så bra. vart svaret skulle komma från spelade ingen roll för mig, antligen från NÄL eller Östrasjukhuset så. Nu vet jag iallfall.

4 kommentarer:

Abbes pappa sa...

Åh Hanna. Jag visst inte. Har varit lite dålig på att följa bloggar på sistone och slank in här hos dig nu och fick läsa det här. Vad ska jag säga? Det är så sorgligt.

Jag är hemskt ledsen. Hoppas att du hittar något sätt att hitta styrkan. Hälsa din mamma.

Jenny sa...

Ta hand om dig och håll din kära nära ditt hjärta.
Mamma till dotter med 22q11

Margaretha sa...

Käraste Hanna o Jim!
Hoppas ni båda funnit åtminstone lite styrka att orka gå vidare om så bara ett steg åt gången. som jag sagt så många gånger tidigare, ni måste tillåta er att sörja..låta själen läka i den takt som ni själva behöver.
Jag tycker det var jättebra att ni fick reda på exakt vad som hände med Filip! Det är tufft..men ni kommer att förstå att det var det rätta -att få svar. Frågan skulle annars ha funnits där resten av era liv. När jag läser vad som hände så ser jag ju att Filip aldrig hann lida. En sådan blödning går väldigt fort och han fick vara i sin hemmamiljö bland dem han älskar.
Allt gott till er alla och måtte ni få en Fridfull och fin Adventstid!
Massor av varmaste kramar från Margaretha!! <3 <3 <3 <3 <3

Anonym sa...

Så ledsen för din skull. Vet hur det känns att mista sitt barn. Min fina blev 8 år. Jag har oxå en blogg och att skriva av sig är på ett sätt helande. Kram
www.emmajennica.blogspot.com